Brasilien

Landriskanalys för Brasilien

Senaste landriskanalysen för Brasilien gjordes i oktober 2026.

Latinamerikas ekonomiska gigant

Brasilien är världens sjunde mest folkrika land med 213 miljoner invånare och världens tionde största ekonomi räknat i nominell BNP. Ekonomin är diversifierad med verkstadsindustri, en växande tjänstesektor och betydande råvarutillgångar inom skog och jordbruk, mineraler, metaller, vattenkraft samt olje- och gasutvinning. Samtidigt utgör råvarusektorn fortsatt ryggraden i exporten - omkring hälften består av järnmalm, sojabönor och råolja. Brasilien är Latinamerikas största oljeproducent och världens näst största exportör av järnmalm.

Styrelseskicket är demokratiskt och bygger på 1988 års konstitution, som markerade övergången till civilt styre efter två decennier av militärdiktatur. De demokratiska institutionerna har sedan dess stärkts, även om det politiska systemet är fragmenterat och regeringsbildningar ofta kräver breda koalitioner.

Den höga statsskulden är Brasiliens främsta kreditmässiga svaghet och en återkommande källa till finansiell volatilitet. Staten uppvisar ett strukturellt underskott på i genomsnitt över 5 procent av BNP de senaste fem åren, och den samlade offentliga skuldsättningen väntas stiga till 97 procent av BNP under 2026. Det är en hög nivå för en tillväxtmarknad och i jämförelse med andra länder i riskklass 4.

Räntekostnaderna utgör 20 procent av statens intäkter, begränsar statens buffertar att svara på oförutsedda händelser och medför en undanträngningseffekt på den privata sektorns aktivitet, eftersom statens lånebehov driver upp det allmänna ränteläget.

En skattereform från 2023 väntas på sikt stärka intäkterna och förenkla systemet, bland annat genom en enhetlig moms, men det kommer att ta tid innan den får full effekt. Detta, i kombination med lagstadgade indexeringar och begränsad utgiftsflexibilitet, gör att det är svårt att se en betydande vändning i den stigande statsskuldstrenden i närtid.

Samtidigt finns riskdämpande faktorer. Ekonomin är stor och diversifierad och skuldsammansättningen är gynnsam med en låg andel extern skuld på omkring 10 procent, varav en ännu mindre andel är denominerad i utländsk valuta, omkring fyra procent. Därmed är statens återbetalningsförmåga inte känslig för växelkurssvängningar, trots att volatiliteten i den lokala valutan realen (BRL) är hög.

Valutareserven är omfattande och motsvarar åtta månaders importtäckning, varför centralbanken har kapacitet att intervenera vid överdriven volatilitet. Brasilien har en centralbank som agerar självständigt i linje med ett inflationsmål, och den stora valutareserven samt den flexibla växelkursen fungerar som buffertar mot externa chocker.

Brasilien är utsatt för klimatrisker. Enligt ND-GAIN:s index, ett etablerat mått på olika länders sårbarhet och anpassningsförmåga i förhållande till klimatförändringar, har Brasilien i dagsläget en total poäng på 49 av 100. Det placerar landet i ett medelläge globalt vad gäller klimatsårbarhet och anpassningsförmåga.

En stor utmaning är omställningen av jordbruket, som står för största delen av Brasiliens klimatutsläpp. När det gäller utsattheten uppskattar Världsbanken att extrema väderhändelser, såsom torka, plötsliga översvämningar och flodöversvämningar i städer, redan idag orsakar Brasilien förluster på i genomsnitt 2,6 miljarder USD, eller 0,1 procent av 2025 års BNP-nivå per år.

Samtidigt har Brasilien vissa relativa fördelar att dra nytta av den globala energiomställningen. Landet har en gynnsam energimix, med nära hälften av den så kallade primärenergin och över 80 procent av elektriciteten från förnybara källor, jämfört med globala genomsnitt på 15 respektive 27 procent. Därtill har landet stora tillgångar på sällsynta jordartsmetaller, näst störst i världen efter Kina enligt US Geological Survey, även om utvinningen och produktionen i dagsläget är begränsad.

Brasilien väntas även dra nytta av frihandelsavtalet mellan EU och Mercosur, det handelsblock som landet ingår i tillsammans med Argentina, Paraguay och Uruguay. Avtalet är ett av de mest omfattande som EU någonsin ingått och omfattar sammanlagt över 700 miljoner människor. De flesta tullar börjar sänkas eller avvecklas i takt med att avtalet tillämpas provisoriskt från maj 2026, medan mer känsliga sektorer – däribland fordonsindustrin – omfattas av en successiv nedtrappning under 15–30 år samt särskilda tullkvoter för känsliga jordbruksprodukter.

Utöver minskade handelshinder omfattar avtalet bredare åtaganden kring bland annat offentlig upphandling och klimatsamarbete. På sikt väntas det stärkta marknadstillträdet gynna brasiliansk export, inte minst inom jordbruk och råvaror, samtidigt som ökad konkurrens från europeiska aktörer kan sätta press på delar av den inhemska industrin.

Svagare konjunktur men allmän motståndskraft

De kommande två åren väntas en svagare inhemsk konjunktur. Efter flera år av relativt stark real BNP-tillväxt – drygt 3 procent per år under de senaste fem åren – har de höga räntorna börjat få genomslag och den ekonomiska aktiviteten börjat avta. Enligt IMF beräknas tillväxten uppgå till omkring 2 procent 2026 och nästföljande år.

De höga räntorna har varit en utmaning för många företag på den brasilianska marknaden. Under de senaste åren har Brasilien haft en av de högsta real-räntorna i Latinamerika. Den 31 augusti i år låg styrräntan på 14 procent, vilket – med en inflation på cirka 4 procent – ger en realränta på nästan 10 procent. Samtidigt börjar inflationen avta och närmar sig målet på 3 procent, med ett toleransintervall på 1,5 procent, vilket har möjliggjort gradvisa räntesänkningar under första halvåret i år.

Brasilien har i allmänhet visat sig motståndskraftigt mot de påfrestningar som den globala ekonomin utsatts för under de senaste åren. De negativa effekterna av höjda amerikanska tullar och stigande oljepriser i kölvattnet av kriget i Mellanöstern har inte varit särskilt stora. Den direkta exporten till USA är relativt begränsad och Brasilien har, i egenskap av nettoexportör av råolja, kunnat dra nytta av de högre oljepriserna.

Polariserat och jämnt presidentval

Att den sittande presidenten Lula Da Silva i oktober lyckades säkra en fjärde mandatperiod för de kommande fyra åren innebär att högre styrräntor, för att kompensera för en fortsatt expansiv finanspolitik, är att vänta. President-valskampanjen har karaktäriserat av omfattande löften från båda hållen till väljarna.

President Lula utlovade under kampanjens slutskede bl.a ökade hushållstransfereringar samtidigt som utmanaren Flávio Bolsonaro svarade med kostsamma löften om skuldmoratorium för privatpersoner under sex månader efter valet vid en valvinst. Det nuvarande budgetunderskottet om 9,5 procent av BNP och den växande statsskulden riskerar att bli en utmaning för presidenten att hantera gentemot landets lagstiftande församling – kongressen – som är ökänt avogt inställda till nedskärningar av utgifter. Därutöver kommer hans löften till väljarna under valkampanjen försvåra eventuella försök att konsolidera de offentliga finanserna.

President Lula kommer därför antagligen att främst försöka att stärka inkomstsidan. Samtidigt har partier allierade med Flávio Bolsonaro ökat sitt inflytande över kongressen, vilket begränsar det politiska manöverutrymmet för presidenten. 

Affärsmiljön

Brasilien är placerat i affärsmiljöklass 4 av 7, i linje med landets landriskklass. I Världsbankens Worldwide Governance Indicators (WGI) ligger Brasiliens resultat för rättssäkerhet, korruptionskontroll, regleringskvalitet och regeringseffektivitet över lag i linje med eller strax under den globala medianen.

Tillgången på finansiell information i Brasilien är som regel god. Import på öppen kredit är vanligt förekommande och EKN:s erfarenheter är på det hela taget goda. Användningen av remburser i exportaffärer är traditionellt sett låg. Privat äganderätt respekteras och är väldefinierad. Regleringsmiljön är att betrakta som relativt god, då tekniska och/eller ekonomiska aspekter snarare än politiska är vägledande för myndigheternas beslutsfattande.

Det svåröverskådliga och invecklade skattesystemet har historiskt varit en hämmande faktor för näringsverksamheten, även om förbättringar har skett på senare tid. Detsamma gäller den bristfälliga infrastrukturen, som ofta leder till flaskhalsar i leveranskedjorna och bidrar till inflation. Det komplicerade rättssystemet innebär dessutom att legala processer kan bli utdragna och kostsamma.

Det brasilianska banksystemet är över lag motståndskraftigt. Banksektorn är välkapitaliserad, lönsam och likvid och har visat sig kunna stå emot kortsiktiga påfrestningar. Sektorn förblev exempelvis stabil och motståndskraftig under hela pandemin, vilket visar på dess styrka. Andelen problemlån har stigit under 2026 till drygt 4 procent, en naturlig följd av det högre ränteläget, men kan antas minska i takt med att räntorna börjar sjunka.

De fem största bankerna dominerar marknaden och utgör över 60 procent av banksystemets totala tillgångar. Den federala regeringen har en central roll i sektorn genom bland annat ägande av landets största bank – Banco do Brasil, Caixa Econômica Federal och flera utvecklingsbanker, däribland BNDES. 

Sammantaget står de statliga bankerna för cirka 40 procent av de totala till-gångarna inom sektorn. Utländskt ägande är mer begränsat och uppgår till en mindre andel av tillgångarna, främst genom Banco Santander. De statliga bankerna har historiskt kunnat erbjuda subventionerade krediter till politisktprioriterade sektorer, vilket har lett till en försämrad konkurrenssituation och ineffektiv kapitalallokering.

I EKN:s affärsbedömning tas hänsyn till risken för negativ påverkan på mänskliga rättigheter. EKN:s fokus ligger på den påverkan som den verksamhet där de exporterade varorna ska användas kan ha. I sammanhanget är frågor som arbetsförhållanden, barn- och tvångsarbete, övervåld av säkerhetsstyrkor, ursprungsfolks rättigheter samt landrättigheter av stor vikt.

När det gäller risken för kränkningar av mänskliga rättigheter med relevans för företagsverksamhet har Brasilien högst risk vad gäller landrättigheter, ursprungsfolks rättigheter och tvångsarbete. Risknivån för inskränkningar av fackföreningsfrihet och kollektiv förhandling är något lägre i Brasilien än genomsnittet för övre medelinkomstländer.

EKN:s policy

EKN klassificerar Brasilien i landriskklass 4 av 7. Inga särskilda restriktioner föreligger avseende transaktioner med staten, banker eller den privata sektorn, vilket innebär att affärerna bedöms på egna meriter utan särskilda krav eller villkor. För transaktioner med offentliga köpare har EKN ett krav på remburs, stats- eller bankgaranti för att överväga riskavtäckning.

EKN:s åtagande och erfarenhet

EKN:s utestående garantier uppgår till cirka 48 miljarder kronor och utgörs till stor del av en exportaffär avseende JAS Gripen. Resterande engagemang är fördelat på flera sektorer, där pappers- och massaindustrin, konsumentvaror och industriell utrustning dominerar.

Över lag är betalningserfarenheten god. EKN har i dagsläget inga utestående dröjsmål. Skadeutbetalningar i affärer kopplade till offentliga såväl som privata köpare har dock förekommit. Utestående fordringar uppgår till 50 miljoner kronor och avser kommersiella skador i drygt 20 affärer genomförda mellan åren 2001 och 2018.