Indien

Landriskanalys för Indien

Senaste landriskanalysen för Indien gjordes i juni 2024.

Stor diversifierad ekonomi och externa buffertar ger motståndskraft

Indien är numera världens folkrikaste land med 1,43 miljarder invånare, varav 43 procent är under 25 år. Ekonomin växte med i snitt 6,6 procent per år årtiondet före pandemin. Med liknande tillväxtutsikter väntas Indien bli världens 3:e största ekonomi inom 2–3 år (f.n. femte största). Tillväxten drivs främst av inhemsk efterfrågan. Relativt BNP svarar privat konsumtion för ca 60 procent medan investeringar är robusta, kring 30 procent.

På produktionssidan dominerar tjänstesektorn (drygt 50 procent av BNP). Den informella sektorn står dock för en stor del av sysselsättningen. Enbart jordbruket (ca. 16procent av BNP) sysselsätter över 40 procent av arbetskraften. Med ökande inkomstklyftor och en ung växande arbetskraft är en nyckelutmaning att skapa fler formella jobb. Jordbrukets betydelse, befolkningstryckets utmaningar avseende t.ex. vattentillgång och en fossiltung energimix bidrar till att Indien är ett av de mer exponerade medelinkomstländerna i Asien mot klimatförändringar och transitionsrisker.

Ekonomin är relativt diversifierad med starka globala positioner inom ICT, läkemedel, stål och petrokemi. Tillverkningsindustrins och varuexportens storlek förblir dock begränsad (båda ca 13 procent av BNP) liksom integrationen i globala värdekedjor, även om elektronikexporten fått ett uppsving på senare år. I kombination med begränsade naturresurser bidrar detta till strukturella handelsunderskott. 

Samtidigt har Indien en växande, alltmer avancerad tjänsteexport (ca 10 procent av BNP) där Indiens globala marknadsandel växer, inte minst för digitala tjänster inom IT, konsult och forskning & utveckling. Tjänsteexporten och remitteringar bidrar till att underskotten i bytesbalansen förblir måttliga och till stor del kan finansieras av växande utländska portfölj- och direktinvesteringar (FDI). Därmed förblir landets externposition stark. En robust valutareserv täcker nästan 85 procent av landets låga utlandsskuld (ca. 19 procent av BNP). Även om ihållande underskott i budget och bytesbalans utgör en viss sårbarhet ger en stor, diversifierad ekonomi och externa buffertar motståndskraft mot externa störningar.

Reformpolitik lägger grunden till robusta tillväxtutsikter

Premiärminister Modis regering ledd av hans Bharatiya Janata Party (BJP) går mot en tredje femårig mandatperiod. Valresultatet innebär att BJP för första gången saknar egen majoritet. Det gör regeringen beroende av de koalitionspartners man samarbetat med det gångna decenniet. Utfallet väntas likväl innebära kontinuitet i den ekonomiska politiken men med en något lägre takt i reformer och konsolideringen av statsfinanserna. 

Politiken betonar en modernisering av Indien genom tillväxtorienterade reformer med fokus på effektivisering av ekonomins utbudssida. För att främja stabilitet har det makroekonomiska ramverket stärkts med inflationsmål och ökat oberoende för centralbanken, i tillägg till en flexibel valutkurs och ett (flexibelt) underskottstak för budgetar på federal och delstatsnivå. 

Ett nationellt system för skatt på varor och tjänster stärker skattebasen och främjar handel över delstatsgränserna. Ett privatiseringsprogram kan på sikt bidra till ökad effektivitet även om takten är långsam. Reformer i banksystemet, inte minst av de statliga bankerna, striktare tillsyn av skuggbankssektorn och ett nytt insolvensramverk har bidragit till att reducera andelen problemlån i banksektorn till den lägsta på ett årtionde. 

Liberaliseringar av FDI, och kapitalinflöden börjar locka investeringar. En hörnsten i politiken är en prioritering av infrastruktur-investeringar vilket stärker tillväxtpotentialen. Investeringar i förnybar energi och grön teknologi står också på agendan. En alltmer utbyggd digital infrastruktur driver de senaste årens snabba digitalisering som är central för att modernisera och formalisera landets ekonomi. Att reformerna inte lyckats bryta den strukturella trenden av svag jobbtillväxt kan tyda på att reformagendan behöver breddas till fler områden, vilket troligen försvårats av valutgången, men även på att processerna tar tid givet en stor offentlig sektor och ett komplext federalt politiskt system där reformer kan ha svårt att få nationellt genomslag.

Efter pandemiåren framträder en stärkt indisk ekonomi som visat motståndskraft mot de senaste årens inflationschocker, stigande räntor och svag omvärldskonjunktur. Budgetåret 2023 (slut 31:a mars 2024) nådde BNP-tillväxten 8,2 procent. Det är det tredje året i rad som tillväxten når 7 procent eller mer.

Det senaste decenniets reformer, en gynnsam demografi och stärkta balansräkningar i bank- och företagssektorerna lägger grunden för den starka tillväxten där infrastrukturinvesteringar, bostadsbyggande och en dynamisk tjänstesektor är viktiga drivkrafter. IMF:s prognos för en årlig tillväxttakt på 6,5 procent 2024–2028 underbyggs av ett avtagande inflationstryck och geopolitiska medvindar som ökat intresset för FDI då internationella företag etablerar globala tjänstenav (sk. global capability centres) eller diversifierar från Kina. 

Statsfinanserna kan stärkas över tid

Statsfinanserna är Indiens främsta makroekonomiska svaghet. Den offentliga skulden relativt BNP ökade 2018–2020 och väntas förbli hög de närmaste åren, kring 80 procent av BNP. Höga ränteutgifter, delstaternas ofta skrala finanser, liksom stora infrastruktursatsningar gör att de offentliga underskotten förblir högre än före pandemin. Indiens sårbarhet reduceras dock av att över 90 procent av skulden är inhemsk, i lokal valuta och relativt långfristig. Regeringens strävan att gradvis reducera underskotten underlättas av en god ekonomisk tillväxt men stöds även av en stärkt finanspolitik där prioriteringen av infrastruktur fredas, subventioner reduceras medan skattereformer och digitalisering breddar skattebasen. 

Att Indien i år inkluderas i globala obligationsindex kan bidra till att begränsa underskottsfinansieringens utträngningseffekter på finansieringen av privata investeringar.

Affärsmiljön

En rad reformprocesser har inletts det senaste decenniet för att stärka konkurrenskraft och affärsmiljö. Regleringslättnader och incitamentsprogram, s.k. Production Linked Incentives, ska locka FDI till mer avancerad tillverkningsindustri (mobiltelefoni, halvledare, elfordon mm). Samsungs och Foxconns etableringar räknas till framgångarna. 2019 sänktes bolagsskatter till nivåer mer i linje med konkurrent-länder i Asien. Satsningar på infrastruktur och logistiknätverk länkar samman den stora indiska marknaden och reducerar höga kostnader för energi och logistik. Digitaliseringen stödjer reformprocesserna. Reformerna tar tid men börjar ge avtryck i index som mäter investerings- och affärsklimat.

I Världsbankens Governance Indicators (WBGI) har Indiens resultat avseende ekonomiska institutioner stärkts något och ligger en bit över genomsnittet för tillväxt- och utvecklingsländer i Asien. Att resultaten stärkts i Världsbankens Logistics Performance Index tyder på att infrastruktursatsningarna börjar bära frukt. 

Ur EKN:s kreditriskperspektiv är viktiga aspekter i affärsmiljön förutsägbarhet och kvalitet, dels i regleringar som påverkar gäldenärers verksamheter, och dels i landets legala miljö som inverkar på fordringsägares ställning. För regleringsmiljön ligger Indiens resultat i WBGI förvisso strax över genomsnittet i regionen men regleringsmiljön bedöms vara komplex med omfattande byråkrati i många nivåer. Det saknas heller inte exempel på reformer som genomdrivits med lite förvarning såsom retroaktiva skatteuppskrivningar för telekomsektorn 2020.

Affärsmiljön kan variera mellan olika regioner. Under konceptet ”competetive federalism” uppmuntras delstaterna att stärka affärsmiljön lokalt för att locka till sig investeringar. Svaga finanser och brister i genomlysning hos delstater och relaterade bolag försvårar bedömningen av sådana motparter. Korruption är en annan utmaning. I Transparency Internationals Corruption Index 2023 rankas Indien 93 av 180 länder. Det är i linje med regiongenomsnittet, men innebär en försvagning under senare år.

För den legala miljön ligger Indien något över medlet i regionen i WBGI. En nyckelreform är insolvens- och konkurslagstiftningen från 2016 (IBC). Fokus läggs på bolagsrekonstruktion snarare än likvidation. Lagen har underlättat företagsrekonstruktioner och hanteringen av dåliga lån. Ett tidsbegränsat insolvensförfarande vars utfall prövas i specialdomstolar ska leda till snabbare processer och högre återvinningar. I praktiken har processen visat sig ta betydligt längre tid än vad lagen föreskriver. Rättspraxis är under utveckling då lagstiftningen successivt finjusteras. Ramverket tycks mer gynnsamt för finansiella kreditorer än för leverantörer, som t.ex. inte får ingå i de kreditorkommittéer som etableras vid en insolvens. 

Vidare tycks regler från centralbanken ge inhemska finansiella kreditorer visst försteg vid rekonstruktionsförhandlingar. En annan utmaning är att marknaden för nödlidande tillgångar är outvecklad, vilket försvårar värderingar. EKN:s erfarenheter är att det tar lång tid att driva rättslig process, att utgången är oviss och att återvinningsgraden riskerar att bli låg - i synnerhet för utländska kreditorer eller när säkerheter saknas. Utvärderingar pekar likväl på att återvinningsgraden i konkurser höjts sedan IBC infördes och att hotet om likvidation ökat gäldenärers benägenhet att göra upp innan fordran når domstol. På kort sikt har pandemi-åren åter försämrat ledtider och återvinningsgraden, som f.n. ligger kring 35 procent (ca 45 procent 2019). 

Inställningen till bilaterala frihandelsavtal har blivit något mer öppen och förhandlingar pågår med bl. a EU. I strävan att stimulera inhemsk tillverkning finns dock tecken på ökande protektionism via lokala standarder, komplicerade importbestämmelser och tulltariffer vilket kan hämma såväl svenska företags exportmöjligheter som Indiens integrering i internationella leveranskedjor.

EKN:s policy

EKN klassificerar Indien i landrisklass 3 (av 0 till 7). Normal riskprövning gäller för samtliga gäldenärskategorier. Det innebär att det inte finns några på förhand givna begränsningar i garantigivningen och att affärerna bedöms på egna meriter utan särskilda krav eller villkor.

EKN:s åtagande och erfarenhet

EKN:s engagemang uppgår till 31,7 miljarder SEK. I detta finns större inslag av telekom men även kraftsektor, medicinteknik och entreprenadmaskiner. 2019–2023 ställde EKN ut garantier i drygt 200 affärer för ett trettiotal exportörer till ett belopp om 3,5 miljarder SEK. Ett 20-tal SME företag och handelshus svarade för 35 procent av garantivolymen. EKN:s betalningserfarenheter är blandade. Dröjsmål är vanliga. Dröjsmålsränta i kontraktet är en fördel då EKN:s erfarenhet är att leverantörskrediter med låg dröjsmålsränta tenderar att nedprioriteras.

Av garantier utfärdade 2019–2023 har dröjsmål anmälts i ca 50 procent av affärerna. Dröjsmålen varade i snitt 90 dagar. Pandemin inverkar på statistiken. Inga garantier utfärdade under perioden har dock hittills gått till skada. I garantier utfärdade före 2019 har EKN de senaste 15 åren skadereglerat knappt 800 miljoner SEK. Det är mindre än 2 procent av total garantivolym på Indien dessa år. Återvinningsgraden i de affärer som gått till skada har dock varit mycket låg.