Saudiarabien

Landriskanalys för Saudiarabien

Februari 2025

En energipolitisk stormakt i omdaning

Tack vare stora olje- och gasreserver, är Saudiarabien världens 20:e största ekonomi i BNP-termer, medlem av G20 och en energipolitisk stormakt. Landet är sedan många år världens största exportör av olja och sektorerna för olja och gas bidrar tillsammans till omkring 40 procent av BNP och ca 60 procent av statens inkomster (om än ned från ca 90 procent tio år tidigare).

De kommande årens prognoser för oljepriserna väntas delvis stödja landets omfattande diversifieringsstrategi, kallad Vision 2030, som syftar till att öka det icke-energi baserade bidraget till landets BNP. Ambitionen är att göra ekonomin mindre sårbar mot oljeprisförändringar och stärka den långsiktiga tillväxtförmågan, där fossila bränsleslag väntas utgöra en sjunkande andel av total global energikonsumtion. Reformer under de senaste åren har även inkluderat signifikant ökade sociala rättigheter i landet i syfte att öka landets attraktionskraft av både kapital och arbetskraft.

Saudiarabiens landriskklassificering motiveras även av landets sedan länge etablerade position som ledande nation inom OPEC+ och dess stora produktionskapacitet, som gör att landet relativt snabbt kan öka eller minska utbudet, och därmed påverka globala oljepristendenser. Statsfinanserna är starka och statsskulden är omkring cirka 30 procent av BNP. Den externa positionen är god till följd av historiska bytesbalansöverskott men väntas försämras under de kommande åren på grund av stora förväntade investeringsbehov givet landets pågående diversifieringsstrategi. Utöver detta finns omfattande tillgångar i oljefonder.

Landets statliga förmögenhetsfond, Public Investment Fund, är bland de största i världen och har fått i uppdrag att leda landets Vision 2030-strategi genom att etablera nya företag inom centrala sektorer samt implementera och leda ett antal storskaliga och högprofilerade diversifieringsprojekt. Om dessa genomförs framgångsrikt och skapar incitament till privata investeringar kan det leda till en högre strukturell tillväxttakt i den icke-oljebaserade delen av ekonomin. 

De finansiella buffertarna – både i form av oljefonder och valutareserv - är uppbyggda under decennier av bytesbalansöverskott. Utlandsskulden har fortsatt att öka, enligt IMF, men är fortfarande fullt hanterbar. Under 2024 väntas privata och offentliga obligationsutgivningen uppgå till 33 md USD enligt Bloomberg, vilket gör Saudiarabien till den största obligationsutgivaren bland samtliga tillväxtländer. Den saudiska valutans fasta växelkurs gentemot US-dollarn väntas upprätthållas på lång sikt med tanke på landets starka externfinansiella position och växelkursarrangemangets stabilitet sedan mitten av 1980-talet.  

Diversifiering förutsätter oljeinkomster

BNP-tillväxten för innevarande år har stegvis reviderats ned i takt med att tidigare beslutade oljeproduktionsminskningar bibehållits. IMF förväntar sig därefter en genomsnittlig årlig tillväxttakt under 2025 och 2026 kring 4,5 procent. Under samma period väntas tjänstesektorn utvecklas starkt med stöd av fortsatta sociala liberaliseringar och stigande kvinnligt arbetskraftsdeltagande.

Kvinnligt arbetskraftsdeltagandet uppgick 2023 till 35 procent enligt Världsbanken, vilket är en ökning med drygt tio procentenheter jämfört med tio år tidigare. För att genomföra Vision 2030 väntas offentliga investeringar öka under de kommande åren och bidra till tillväxten, möjligheter att finansiera dessa investeringar får anses som relativt goda givet statens förmånliga utgångläge med en begränsad statsskuld och stora finansiella tillgångar.

Den inrikespolitiska situationen är stabil och landets styrelseskick i form av en centraliserad monarki väntas bestå. I september 2022 överlämnades formellt premiärministerposten från kungen till 39-årige kronprins Mohammad bin Salman, vilket ytterligare konsoliderade hans position som framtida arvtagare till tronen.

Ett nyligen slutet avtal, med Kina som medlare, har lett till att Iran och Saudiarabien normaliserat sina diplomatiska förbindelser, vilket pekar mot en avspänning i relationerna även om indirekta konflikter via ombud, som den i Yemen, lär fortgå. Processen kring ett närmande i relationerna till Israel har bordlagts till följd av det pågående kriget i Gaza men väntas fortsätta i det längre perspektivet.   

På sikt domineras riskbilden av uteblivna strukturreformer eller att takten i den globala energiomställningen går snabbare än vad som antas för tillfället samtidigt som Saudiarabien inte klarar av att ställa om sin ekonomi i motsvarande takt. Även geopolitisk oro i regionen kommer att fortsätta att utgöra en risk under överskådlig framtid. Spänningar med Iran kan fortsatt negativt inverka på Saudiarabiens förmåga att producera och/eller exportera olja bland annat via Hormuzsundet.

Sett till fysiska klimatrisker och naturkatastrofer löper Saudiarabien, å ena sidan, lägre risk för översvämningar och jordskred än genomsnittet för både OECD:s höginkomstländer och lägre medelinkomstländer. Å andra sidan bedöms risker kopplade till vattenbrist samt bränder i stället betydligt högre i relation till båda jämförelsegrupperna. Saudiarabien som har en naturligt begränsad tillgång till sötvatten tillgodoser i princip hela sitt behov med hjälp av avsaltningsanläggningar längs kusterna.

Affärsmiljön

I Transparency Internationals Corruption Index rankas Saudiarabien på plats 53 av 180 länder för 2023, vilket är bland de bättre i regionen. I Freedom Houses ranking för 2023 placeras Saudiarabien lågt, särskilt med avseende på politiska rättigheter.

Saudiarabien har haft en positiv utveckling i Världsbankens Governance Indicators (indexmått över länders institutionella kapacitet och affärsmiljö) som placerar landet över genomsnittet för regionen som helhet, dock fortsatt betydligt svagare än det starkaste landet i regionen, grannlandet Förenade Arabemiraten. Saudiarabien har under 2021 implementerat ny lagstiftning för hantering av kommersiella tvister, vilken syftar till att effektivisera processer och över lag anpassa landets lokala lagstiftning till internationell praxis. 

Saudiarabien och Förenade Arabemiraten konkurrerar sedan ett antal år om att attrahera kapital och arbetskraft från utlandet, denna konkurrens antas över tid komma att leda till ytterligare förbättringar av den övergripande affärsmiljön i båda ekonomierna. 

Den saudiska banksektorn är välutvecklad och omgärdas av ett modernt regelverk under adekvat tillsyn av den saudiska centralbanken (SAMA). Sektorn är välkapitaliserad och har visat sig motståndskraftig i perioder av lägre oljepris med stöd av centralbankens likviditetsstöd. Andelen dåliga lån har återgått till nivåer innan pandemin (strax under två procent) och bankerna är över lag väl rustade för att kunna hantera kreditförluster. Sektorn väntas gynnas av landets förväntade ekonomiska diversifiering under de kommande åren vilken väntas leda till en breddning av dess kundbas.

I EKN:s affärsbedömning tas hänsyn till risken för negativ påverkan på mänskliga rättigheter. EKN:s fokus ligger på den påverkan som den verksamhet där de exporterade varorna ska användas kan ha. I sammanhanget är frågor som arbetsförhållanden, barn- och tvångsarbete, övervåld av säkerhetsstyrkor, ursprungsfolks rättigheter samt landrättigheter av stor vikt.

Saudiarabien har generellt en högre riskprofil gällande mänskliga rättigheter jämfört med gruppen av OECD:s höginkomstländer. Gällande risker kopplade till barnarbete, tillgång till gottgörelse samt urfolksrättigheter bedöms riskerna lägre jämfört med lägre medelinkomstländer, medan nivåerna för delindexet säkerhetsstyrkor och mänskliga rättigheter, arbetsmiljö och säkerhet samt fackföreningsfrihet och kollektiv förhandling bedöms högre.

EKN:s policy

EKN klassificerar Saudiarabien i landriskklass 2 av 7, en bedömning som görs i samverkan inom OECD. Normal riskprövning gäller för samtliga gäldenärskategorier utom företag. Normal riskprövning innebär att det inte finns några på förhand givna begränsningar i garantigivningen och att affärerna bedöms på egna meriter utan särskilda krav eller villkor. 

Vid tidigare ekonomiska nedgångar har betalningserfarenheten märkbart försämrats. Av denna anledning tillämpas en förhöjd premiesättning för vissa företagsrisker. EKN såg ökade betalningsproblem i efterdyningarna av oljeprisfallet 2014. Problemen härrörde från statens bristande förmåga att genomföra offentliga åtstramningar på ett ordnat sätt och på sviktande betalningsvilja eller kapacitet.

EKN:s åtagande och erfarenhet

EKN:s garantier omfattar bland annat exportaffärer till privata köpare i landet inom branscher som telekom och kraft. EKN har under perioden 2020–2024 ställt ut garantier i 50 affärer, till ett sammanlagt belopp om drygt 9,4 miljarder kronor, för svenska företag som exporterar till Saudiarabien. Den beloppsmässigt största branschen i flödet var telekom.

EKN:s betalningserfarenhet är blandad. Efter nedgången i de globala oljepriserna från 2014, och den försämrade statsfinansiella situationen som det medförde, uppvisade offentliga köpare ett försämrat betalningsmönster. Staten började ackumulera dröjsmål till entreprenörer under 2015, vilka i sin tur dröjt med betalningen till utländska leverantörer. EKN har erfarit betalningsproblem i främst entreprenad- och transportsektorn. Dessa köpare tenderar att få vänta på betalning från offentlig sektor och dröjer därför, i sin tur, med betalning till sina utländska leverantörer.

Problemen visar på statens bristande förmåga att genomföra statsfinansiella åtstramningar på ett ordnat sätt och ibland på sviktande betalningsvilja. Statliga betalningsdröjsmål har uppstått vid tidigare oljeprisfall i Saudiarabien. Lokala skuldebrev och växlar har i flera fall visat sig vara effektiva påtryckningsmedel i händelse av betalningsproblem.

Skaderegleringar (fall där EKN ersätter exportören vid utebliven betalning från köparen) förekommer och av de skador som uppstod mellan 2017–2021 har hittills ungefär hälften kunnat återvinnas.