Så kan en­er­gi­om­ställ­ninge­n på­ver­ka MENA-re­gi­on­en

För 50 år sedan stod MENA-regionen, det vill säga Mellanöstern och Nordafrika, för 40 procent av världens oljeproduktion. Idag är siffran 32 procent. Samtidigt gör globala trender som förnybar energi och elektrifiering att oljan som energislag minskar i betydelse. Oljan utgör idag 34 procent av energitillförseln i världen, men andelen väntas sjunka till 28 procent 2040.

– Världen har blivit mindre beroende av Mellanösterns olja, och det här är en utveckling som kommer att fortsätta. Det är en av anledningarna till att USA drar sig tillbaka från regionen, de är nu världens största oljeproducent och kommer snart att vara en nettoexportör av olja, säger Victor Carstenius, analytiker på EKN.

Regionen under press

Han menar att en stor del av den politiska oro som drabbat regionen de senaste åren, inklusive konsekvenserna av den arabiska våren, är kopplade till den här utvecklingen.

– USA drar sig undan och andra länder kan då fylla tomrummet – länder som fortfarande har behov av regionens olja eller försöker utöka sitt globala inflytande. Det här, och de rena ekonomiska konsekvenserna, riskerar att sätta MENA-regionen under fortsatt press. På längre sikt kommer det här att få stor påverkan på ekonomin i dessa oljeproducerande länder.

För resten av världen kan situationen bli den omvända. Med fler oljeproducerande länder i världen, och ännu fler energislag som konkurrerar med oljan, kan såväl oljepriser som energipriser bli mer stabila.

– I stort sett varje amerikansk lågkonjunktur har korrelerat med en oljeprischock, och historiskt sett har det varit MENA-regionen som har styrt oljepriset. Men när deras makt minskar skulle det kunna bidra till en större stabilitet för världshandeln och den globala konjunkturen, säger Victor Carstenius.

Exportmöjligheter och risker

Han påpekar dock att det är en till viss del förenklad bild.

– Oro i MENA-regionen får naturligtvis konsekvenser i hela världen, och det är viktigt att omvärlden verkar för stabilitet i Mellanöstern. Men att flera aktörer har stort inflytande över världens energiförsörjning är i sig positivt globalt sett.

För EKN innebär den här utvecklingen en viktig slutsats. MENA-regionen kan komma att bli mer riskfylld ur exportsynpunkt, inte minst när det gäller betalningsrisker. EKN bedömer därför att efterfrågan på exportkrediter för affärer i regionen kommer att vara fortsatt hög.

Svensk export till MENA-regionen uppgår i dag till cirka 40 miljarder kronor varje år. För företag som gör affärer här tycker Victor Carstenius att det finns två viktiga tankar att ha med sig.

– Den positiva ingången är ju att många av dessa länder nu försöker ställa om till en mindre oljeberoende ekonomi. Det innebär stora investeringar som ska göras av rika länder. Här finns det stora exportmöjligheter. Men å andra sidan ska man också vara beredd på fortsatt instabilitet och politisk oro.