Indonesien

Landriskanalys för Indonesien

Senaste landriskanalysen för Indonesien gjordes i juni 2024.

Robust tillväxt har resulterat i halverad fattigdomsnivå

Indonesien är världens 16:e största ekonomi och har den fjärde största befolkningen på 275 miljoner invånare. 42 procent är under 25 år. Sedan Soeharto-regimens fall 1998 har landet gjort betydande demokratiska landvinningar och fredliga maktskiften genom val genomförs kontinuerligt. 

En robust ekonomisk tillväxt (5,4 procent i snitt per år 2010–2019) har bidragit till en halverad fattigdomsnivå på 20 år och en växande medelklass. Ekonomin är relativt diversifierad. Tillväxten drivs främst av privat konsumtion (53 procent av BNP) och höga investeringsnivåer. Exportsektorn och tillverkningsindustrin uppgår båda till cirka 20 procent av BNP. Stora naturtillgångar är landets största valutaintjänare där råvarubaserade sektorer (exempelvis gas, kol, metaller, gummi och palmolja) svarar för över 55 procent av varuexporten. Det exponerar landet för råvarupriscykeln och utvecklingen i omvärlden, särskilt Kina som är största handelspartnern.

En annan sårbarhet är låga statsintäkter (15 procent av BNP). Grunda finansmarknader skapar dessutom ett tidvis beroende av extern finansiering vilket exponerar ekonomin för skiften i kapitalflöden. På sikt är landet exponerat mot omställningsrisker givet fossila bränslens betydelse för landets export och energimix och jord- och skogsbruksektorns exponering mot klimatförändringarna, se avsnittet Klimatrisker.

Fortsatt stabila tillväxtutsikter
Den genomsnittliga tillväxttakten 2024–2026 väntas bli 5 procent per år, vilket är i nivå med femårsperioden innan pandemin. Inflationen har stabiliserats inom centralbankens målintervall (1,5 - 3,5 procent). Trots den gynnsamma inflationsutvecklingen valde centralbanken att höja räntan i april 2024. Räntan nådde då den högsta nivån sedan 2016 (6,25 procent). Åtstramningen drivs av oron för att en alltför stor räntedifferens mot USA riskerar att generera kapitalutflöden. Det kan ytterligare försvaga landets valuta som försvagats cirka 10 procent mot USD sedan maj 2023. Därmed är det troligt att eventuella räntesänkningar påbörjas först i slutet av 2024.

Presidentskifte förändrar sannolikt inte tillväxtstrategin

I presidentvalet i februari 2024 tog den nuvarande försvarsministern Subianto som väntat hem segern. Det innebär att Joko Widodo lämnar posten som president efter 8 år vid makten. Presidentskiftet leder sannolikt inte till större förändringar i den ekonomiska politiken, åtminstone inte på längre sikt. På kort sikt väntas finanspolitiken bli något mer expansiv. 

Under avgående president Widodos ledning har den ekonomiska politiken fokuserat på att höja landets tillväxtpotential och skapa sysselsättning, något som sannolikt fortsätter även efter presidentskiftet. En hörnsten i denna tillväxtstrategi är utbyggnad av infrastruktur. Höga investeringsnivåer syns inom transport-, energi och bostadssektorn där en stigande levnadsstandard och hög urbaniseringstakt ökar behovet av förbättrad infrastruktur och fler bostäder. Ytterligare en hörnsten är främjandet av en inhemsk industri som kan förädla landets råvaror innan de exporteras.

Regeringen har drivit på för att öka investeringar inom förädlingsindustrin och har infört exportrestriktioner för en rad olika metaller, bland annat oförädlat nickel, bauxit och koppar. Detta väntas fortsätta med den nya presidenten. 

Potentialen är stor då landet har en av världens största nickelreserver, en metall som efter förädling används i bilbatterier för elfordon (EV). Det växande intresset från kinesiska och västerländska fordonstillverkare driver en investeringsvåg till utbyggnaden av raffinaderikapacitet. Utbyggnad pågår även i kopparsektorn, en annan EV-komponent. Om landet lyckas hantera reglerings- och miljöfaktorer finns möjligheter att etablera landet som ett industriellt nav i EV-sektorns värdekedjor. Denna s.k. downstreaming policy bidrar till att öka tillväxtpotentialen på sikt och minskar exponeringen mot råvarupriscykeln. 

Sunda statsfinanser skapar motståndskraft

Den avgående regeringen lämnar efter sig relativt sunda finanser. Med en stram finanspolitik efter pandemin har nivån på den offentliga skulden stabiliserats och uppgår till måttliga 40 procent av BNP. Andelen av statsskulden som löper i utländsk valuta är också måttlig (cirka 39 procent). Blivande president Subianto har under valkampanjen argumenterat för både fri skollunch och tillväxtmål om 8 procent. Finanspolitiken väntas därför bli något mer expansiv under hans styre. Med förhållandevis låga skatteintäkter riskerar därför den offentliga skulden att öka.

Samtidigt begränsas politiken av det lagstadgade underskottstaket på 3 procent av BNP. Några större underskott i bytesbalansen väntas inte framöver och den växande exportbasen minskar sårbarheten i landets externposition. Den externa skulden är låg, knappt 30 procent av BNP. Sammantaget bidrar den måttliga offentliga och externa skulden, robusta valutareserver och en stor inhemsk ekonomi till att skapa motståndskraft mot externa störningar. 

Affärsmiljön  

Det senaste decenniets reformpolitik har bidragit till att Indonesiens resultat successivt förbättrats i index som mäter affärs- och investeringsklimat. I Världsbankens Governance Indicators (WBGI) har resultaten avseende ekonomiska institutioner stärkts på flertalet områden och ligger nu strax över genomsnittet för tillväxt- och utvecklingsländerna i Asien. Det finns dock viss risk att de demokratiska institutionerna försvagas med den nya presidenten då Subianto, med en bakgrund inom militären, har visat svalt intresse för att värna demokratiska värden.

Ur EKN:s kreditriskperspektiv är viktiga aspekter i affärsmiljön relaterade till förutsägbarhet och kvalitet. Dels i regleringar som påverkar gäldenärers verksamheter, dels i landets legala och institutionella miljö som inverkar på fordringsägares ställning. Enligt WBGI har kvaliteten i regleringsmiljön stärkts och ligger över snittet för regionen. Utmaningar finns i en omfattande byråkrati med bitvis överlapp i regleringar, lagar och myndighetsmandat. Regelverken har dessutom en tendens att ändras regelbundet och decentraliseringsprocessen gör att lokala myndigheter kan ha betydande inflytande över regelverk och tillsyn. 

För den legala miljön ligger landets resultat i WBGI i linje med genomsnittet för regionen. Trenden är positiv. Det legala ramverket har genomgått uppdateringar de senaste decennierna med en långivarvänlig konkurslag (2004) samt lagrum för säkerheter i rörliga tillgångar (1999). Tillämpningen av lagarna rapporteras dock vara ojämn. Domstolsväsendets effektivitet är låg samtidigt som korruption kan påverka förutsägbarheten i domslut. EKN har begränsad nutida erfarenhet av att återvinna fordringar i Indonesien. 

Korruptionen är en utmaning, vilket speglas i försämringar i Transparency Internationals korruptionsindex där landets placering halkat ner till 115:e plats av 180 länder 2023 (från plats 85, 2019). Trendbrottet sammanföll med pandemin då mycket offentliga stöd hanterades, men även med lagändringar 2019 som kritiker menar försvagat korruptionsmyndigheten (KPK) och ökat risken för politisk inblandning. Ökad digitalisering kan på sikt minska utrymmet för korruption t.ex. relaterad till tillstånds-, licens-, och tullfrågor.

En hörnsten i reformeringen av affärsmiljön blir implementeringen av Omnibus Law on Job Creation, ett stort reformpaket som genomdrevs 2023. Det innefattar bland annat liberaliseringar för FDI, förenkling av tillståndsansökningar, reformer av företagsbeskattning och markförvärv. Paketet lanserades 2020 och flera element är på plats, till exempel öppnades flera sektorer för FDI 2021 och en utvecklingsfond (INA) inrättades för att med statligt startkapital mobilisera medinvesteringar i infrastruktur, grön energi och strategiska industrier i landet från givare och privat kapital. När reformen väl lotsats i hamn återstår mycket i reglerings- och implementeringsväg innan större avtryck på affärsklimatet kan skönjas. 

EKN:s policy

EKN klassificerar Indonesien i landriskklass 3 (av 0 till 7) sedan 2012. Normal riskprövning gäller för samtliga gäldenärskategorier. Det innebär att det inte finns några på förhand givna begränsningar i garantigivningen och att affärerna bedöms på egna meriter utan särskilda krav eller villkor.

EKN:s åtagande och erfarenhet

EKN:s engagemang uppgår till 2 miljarder SEK varav 1,1 miljarder SEK är garantier.

Mellan 2019–2023 ställde EKN ut garantier i 65 affärer för 15 exportföretag till ett värde av 6 miljarder kronor. Dominerande sektorer i affärsflödet är transport- och entreprenadutrustning samt telekom. Transaktioner med små och medelstora exportföretag svarade för knappt 1 procent av garantigivningen. EKN:s betalningserfarenhet är relativt god med få skador. Däremot förekommer dröjsmål. 

Av garantier utfärdade mellan 2019 och 2023 förekom dröjsmål i cirka 25 procent. Mediantiden för dröjsmålen är 128 dagar, vilket sannolikt påverkats av pandemin. Relativt få affärer går dock till skada. De senaste 5 åren har EKN skadereglerat fyra affärer motsvarande drygt 21 MSEK. Återvinningsgraden varierar men har generellt varit låg.